I topp 100-listan över de vanligaste svenska orden hittar vi men [mæn:] på plats 21/100

Den vanliga användningen av men är som en konjunktion som används för att binda ihop två olika satser eller satsdelar som är motsatser till varandra, t.ex. "det är skönt att sova, men det är bra att vara vaken ibland" eller "hon var snygg, men inte så värst intelligent". Men brukar ofta försöka undvikas i början av meningar, men det är inget fel på det så länge det finns en koppling till tidigare mening.

En annan variant av men är substantivet men [me:n], som beskriver bestående olägenheter, nackdelar och kroppskador, t.ex. "men för livet" eller "det vore till men för utredningen".

Men är det 21:a vanligaste svenska ordet, som används 0,57 % av alla tillfällen. Om man skriver en miljard ord kommer man i genomsnitt ha skrivit men 5 650 033 gånger.